depprimerande rubrik men det är exakt vad som stämmer in på min dag just nu faktiskt.
för några månader sen träffade jag en urgullig kille, när man fastnar för varandra är det hur jobbigt som helst att glömma varandra.
jag träffade han första gången i Januari och jag var den lyckligaste tjejen ever, vi träffades några gånger och han fick mig må hur bra som helst.
vi gled isär lite pågrund av mig faktiskt, det var en period då jag inte mådde bra alls men han fanns där och stöttade mig hela tiden.
jag vet inte om det är mitt fel att det blev som det blev men jag ville inte ha ett förhållande just då, men han påminde mig ändå om att han väntade på mig och att han älskade mig och ingen skulle någonsin kunna ta min plats.
jag antar att han tröttnade på mig, så imorse när jag skulle kolla ''nyheter'' på facebook så ser jag att han har förhållande och det är en pussbild, jag brast ut i tårar.. allt han hade sagt kändes som stora lögner för mig.
jag antar att han tröttnade på att vänta men han kunde iallafall sagt någonting till mig, att han träffat någon osv.

det tog på mig väldigt hårt men det är väl bara att acceptera läget, men han kommer alltid vara viktig för mig.
kärlek är det värsta men även det bästa som finns.
jag har ju faktiskt träffat J en del men det återstår att se vad som händer med det, det är knas där just nu med.
behövde verkligen skriva av mig det här så det känns bra.